Brede seil over Nordsjø går;
høyt på skansen i morgnenen står
Erling Skjalgsson av Sole, -
speider over hav mot Danmark:
„Kommer ikke Olav Trygvason?“
Seks og femti de drager lå,
seilene falt, mot Danmark så
solbrennte menn; - da steg det:
„Hvor bliver Ormen lange?
kommer ikke Olav Trygvason?“
Men da sol í det annet gry
gikk av hav uten mast mot sky,
ble det som storm å høre:
„Hvor bliver Ormen lange?
kommer ikke Olav Trygvason?“
Stille, stille i samme stund
alle stod, ti fra havets bunn
skvulpet som sukk om flåten:
„Tagen er Ormen lange,
fallen er Olav Trygvason.“
Sidenefter i hundre år
norske skibe til følge får -
helst dog i månenetter:
„Tagen er Ormen lange,
fallen er Olav Trygvason.“
English translation
by Arthur Hubbell Palmer (1859-1918)
Broad the sails o'er the North Sea go;
High on deck in the morning glow
Erling Skjalgsson from Sole
Scans all the sea toward Denmark:
"Cometh never Olav Trygvason?"
Six and fifty the ships are there,
Sails are let down, toward Denmark stare
Sun-reddened men;--then murmur:
"Where is the great Long Serpent?
Cometh never Olav Trygvason?"
When the sun in the second dawn
Cloudward rising no mast had drawn,
Grew to a storm their clamor:
"Where is the great Long Serpent?
Cometh never Olav Trygvason?"
Silent, silent that moment bound,
Stood they all; for from ocean's ground
Sighed round the fleet a muffled:
"Taken the great Long Serpent,
Fallen is Olav Trygvason."
Ever since, through so many a year,
Norway's ships must beside them hear,
Clearest in nights of moonshine:
"Taken the great Long Serpent,
Fallen is Olav Trygvason."
German translation
by Christian Morgenstern (1871-1914)
Weiß von Segeln die Nordsee blitzt;
Hoch am Steuer im Morgen sitzt
Erling Skjalgsson von Sole,--
Späht übers Meer gen Dänemark:
Wo bleibt Olav Trygvason?
Sechsundfünfzig füllten den Plan,
Harrende Drachen; gen Dänemark sahn
Sonnbraune Mannen;--da scholl es:
"Wollte der Orm nicht kommen?
Wo bleibt Olav Trygvason?"
Doch als beim nahenden Morgengraun
Noch kein Mast am Himmel zu schaun,
Schwoll der Ruf wie ein Sturm an:
"Wollte der Orm nicht kommen?
Wo bleibt Olav Trygvason?"
Stille, stille zur selben Stund
Alle standen: von Meeres Grund
Stieg's empor wie ein Seufzen:
"Längst ist der Orm genommen,
Tot liegt Olav Trygvason."
Alle hundert Jahre seither
Raunt um Norwegens Schiffe das Meer
Dumpf in mondigen Nächten:
"Längst ist der Orm genommen,
Tot liegt Olav Trygvason."
Icelandic translation
by Steingrímur Thorsteinsson (1831-1913)
Norður um sjó fer sigling glæst,
sést við dagsbrún í lyfting hæst
Erlingur Skjálgsson frá Sóla.
Skimar yfir djúp að Danmörk:
Kemur ekki Ólafur Tryggvason?
Drekar fimmtíu fella voð,
fólkið sólbrennt af hverri gnoð
horfir að Danmörk, þá drynur:
Hvað dvelur Orminn langa?
Kemur ekki Ólafur Tryggvason?
Annan morgun, er eins það brást,
ekkert mastur við hafsbrún sást,
gall sem stórviðrisstormur:
Hvað dvelur Orminn langa?
Kemur ekki Ólafur Tryggvason?
Stein-hljótt varð allt í sama svip,
súgur hafs því að bar um skip
eins og andvarp úr djúpi:
Unninn er Ormurinn langi,
fallinn er Ólafur Tryggvason.
Síðan hefir í hundrað ár,
helzt við tunglskin um unnir blár,
fylgt með Norðmanna fleyjum:
Unninn er Ormurinn langi,
fallinn er Ólafur Tryggvason.