Swedish text
Den första gång jag såg dig, det var en sommardag,
på förmiddan, då solen lyste klar,
och ängens alla blommor av många hundra slag,
de stodo bugande i par vid par.
Och vinden drog så saktelig, och nere invid stranden,
där smög en bölja kärleksfullt till snäckan uti sanden.
Den första gång jag såg dig, det var en sommardag,
den första gång jag tog dig uti handen.
Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn,
så bländande som svanen i sin skrud.
Då kom det ifrån skogen, från skogens gröna bryn
liksom ett jubel utav fåglars ljud.
Då smög en sång från himmelen, så skön som inga flera;
det var den lilla lärkan grå, så svår att observera.
Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn,
så bländande och grann som aldrig mera.
Och därför när jag ser dig, om ock i vinterns dag,
då drivan ligger glittrande och kall,
nog hör jag sommarns vindar och lärkans friska slag
och vågens brus i alla fulla fall.
Nog tycker jag ur dunig bädd sig gröna växter draga
med blåklint och med klöverblad, som älskande behaga,
att sommarsolen skiner på dina anletsdrag,
som rodna och som stråla och betaga.
|
English translation
The first time that I saw you, it was a summer’s day;
The morning sunshine – oh, so bright and clear
And all the meadows’ blossoms, in marvellous display
Were bowing, bending, swaying, far and near.
A balmy breeze, down on the strand, sighed softly o’er the sand where
A wavelet brushed a tiny snail, so lovingly and warm there,
The first time that I saw you, it was a summer’s day,
The first time that I dared to take your hand, dear.
The first time that I saw you, the burnished summer sky
Was brilliant as the swan in all her pride.
Then from the verdant woodland, came forth a joyous cry,
A song of celebration, far and wide.
There came a song from Heav’n so sweet – and lovely, never lighter,
An unassuming little lark, so hard for us to sight her.
The first time that I saw you, the burnished summer sky
Was beautiful - and never since seemed brighter.
And therefore when I see you, ev’n on a winter’s day
With snowdrifts lying glittering and cold,
I hear the lark’s sweet cadence, feel summer breezes play
And hear the ocean’s rushing waves unfold.
I seem to feel the greening shoots in darkness being created,
With cornflower and with clover leaves, by lovers venerated,
Your features brightly painted by ev’ry sunbeam’s ray,
They blush and glow and hold me captivated.
- Translation by Colin MacCallum
|